Tänkte att jag skulle berätta för er hur min relation till fisk är, kul va?

 

Jag har aldrig gillat fisk och kommer kanske aldrig lära mig att göra det, när man stoppar dem i munnen menar jag då. Alltså jag gillar inte fiskmat. Mat när det är fisk. Fiskrätter menar jag! Egentligen gillar jag inte lukten, konsistensen, smaken, inget. Men jag hoppas verkligen att jag ska lära mig att göra det när jag blir stor. Det är ju trots allt nyttigt.

 

Att fiska gillar jag, det är så mysigt att sitta där ute mitt på vattnet.. i en sjö.. i en båt. Roligast är ju såklart att få napp! Men när jag får napp ger jag över mitt spö till Ricky så får han håva in fångsten.

 

Nu är det ju så att min fina sambo har en stor passion i livet och det är fisk, framförallt malawiciklider som de heter. Det finns hur många olika arter som helst och de heter så fint som Protomelas "steveni taiwan" till exempel. Sådana fiskar har vi i ett av de stora akvarium som vi har här nere i källaren och ikväll har de hållt på och lekt som bara den, alltså parat sig. Då går det till så att hanen och honan darrar längst med varandra, det ser ut som de dansar med varandra, och så släpper hanen ut mjölk som honan suger upp i sin mun och honan släpper ut ägg som hon blixtsnabbt måste suga upp i munnen innan hanen äter upp dem. Sen håller de på så ett tag och när de är klara får honan ha det där i munnen, alltså munruva, i typ tjugo dagar. Det betyder ingen mat under tiden och släpper hon ut sina yngel riskerar de att bli uppätna av andra fiskar. När honan har ruvat klart brukar Ricky "rädda" ynglen och släppa ut dem i ett mindre akvarium där de får växa och ha det bra.

 

Ricky har en så stor passion för fiskar och akvarium att han till och med har en hemsida där han säljer akvarium och tillbehör - Akvariumkungen

 

och det stora :)

 

 

//mli