Alltså jag blir så trött på min jävla cykel. Den är så dålig! Igår hoppade kedjan, har haft det på känn att det ska hända och så gjorde det också.

Jag ringde Ricky och sa att det förmodligen kommer ta ett tag att gå hem i stället för att cykla.

Men händig som jag är fixade jag kedjan lätt som en plätt. Dock ganska oljig om händerna men jag tänkte, jag ska ju bara cykla hem och tvätta av mig...trodde jag.

Nej, då ringer telefonen, jag lät den ringa och blev lite sur för att jag lyssnade på musik och blev avbruten. Men så ringde det en gång till och jag försökte få upp telefonen ur fickan med mina oljiga fingrar. Då var det Ricky som erbjöd sig att komma och hämta mig. Gulle! Jag sa att jag fixat kedjan och var på väg hem.

Vi lägger på och helt plötsligt blir mitt öga ännu en gång offer för en fluga. Jag försöker få bort den med mina oljiga fingrar men ger upp efter ett tag. Väl hemma är jag så anfådd av allt styr och behöver ta min astmamedicin. O vet ni vad som händer mer? Jo min väska, som jag använt i två dagar, från Thailand går sönder. Herregud, vad vill livet mig egentligen liksom? Någon mer som hade blivit lite sne av allt detta? Tur jag har världens bästa sambo som kramar och tröstar när allt är skit.


Bild från Vickan och Saras 50-årsfest!


//mli